Ron som redan ar sagd det för där, har connosco för så många år att det är delen av familjen. Det kom en dag för huset av ”fastrarna” - redan sjuttioår går där mer än - som leker med min fader, och aldrig var mer en jämnt så. För långt, skapa-i till alla (mig och till min bröder) och mer sistnämnd våra barn. Med en bocadinho av lycka och alla skulle vi fortfarande något liknande, som denna händde, ha-av att veta våra sonsöner. Ron är av tiden, var ”den hade skapat” och inte ”anställda”, uttrycker, att den hjälpmedel, formligen, någon, som var födde upp i ett hus, samman med barnen av detta hus. Det var inte ett jobb, var ett liv.
Då min fastrar hade tagit det för hus, de rosa var en av vit för sju bröder, blont och mycket mycket mycket, mycket fattigt. De hade tysk anor, vad, i ett ribatejanaland av tisnadas flår, så svartmustascher och patilhas som toirosna av lezíriaen, var en evig sanningextravagrancy. Därför var de bekant som ”ryssarna”, en flock av sällsynta fåglar levererar riktigt sig själv, därför att föräldrarna, om dödat för att fungera för att skapa dem med minimien av minimina och honom inte sobravaen nor om look på för dem. Det är klart att ron, som bröderna, körde i väg från skola därför att ht mycket mer intressant saker för att göra, om apanhar frukt av treesna eller för att köra bak katterna av grannskapen. Jag skulle har gjort samma, om han kunde.
Det önskade aldrig att lära att läsa, intresserades aldrig för betvinga. Tre utvecklingar i rad hade försökt det aplicadamente, men maximat, som vi erhåller, var, att det som är lärt att skriva det riktigt namnger och att sammanfoga något, märker av pressen, garrafais, i enkelt uttrycker. Det har endast lite tid och för det sågar av culináriaen, om läsningen som övertygas för att utbilda lite mer. Mycket räcker kosta och det ensamt, därför att hon är en kock av mycket räcker och något liknande till försökrecept som är nya nor alltid by har, vem den läser dem i kök bokar. Det är rolig ouviz det som läser recept som stavar varje syllable, tills danande som är förnuftig i uppsättningen, i en funktion, som kan försena något, noterar för uttrycker. Apanha till tiderna, en av de broschyrer som annonserar ledare, som verkar i boxas av postkontor och uppsättningen att läsa den kicken, syllable syllablen, till att tröttas eller en av oss som ska lossas för att skratta.
End of
Translation
Além de cozinhar e passar a ferro como ninguém, a Rosa faz rendas. Das suas mãos já saíram quilómetros de verdadeiras filigranas de linha Âncora número 60 (finíssima!), com os desenhos mais imaginativos e intrincados. Um destes dias perguntei-lhe que renda estava a fazer agora. Foi buscar o saco, para me mostrar. No meio das linhas e agulhas vi um livro, e fiquei curiosa: nunca tinha visto tal coisa nas mãos dela. Escondeu-o no bolso do avental e disse-me, corada, que andava a treinar a leitura às escondidas e que aquele livro era fininho, por isso não a assustava. Tinha-o apanhado lá por casa, ninguém estava a lê-lo e ela não queria que se soubesse. E já tinha lido uma parte: em três pinceladas cómicas contou-me uma história, mais ou menos confusa, até ao ponto a que chegara. Não tinha passado ainda das primeiras páginas mas estava entusiasmada.
Fiquei impressionada. Fiz-lhe ver a importância daquilo, enquanto ela se ria da minha solenidade: “Rosa, é o teu primeiro livro, isto tem de ser comemorado!” E obriguei-a a mostrar-me o livrinho, o que demorou algum tempo. Quando finalmente o tive nas mãos, abri a boca de espanto: a Rosa, sem ninguém saber (nem ela própria…), fez jus à alcunha de infância e estreou-se... com um conto de Tchékov!